Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och Skalden skall åter låta fara
Sina känsloblomster, sin qvinnoflärd.
Och sjelfva hans sång en bedrift skall vara,
Och Saga skall bli den verkliga verld.
I härliga bragder vi fram vilja ljunga
De fordra ej sång. De sig sjelfva besjunga.
Misströsta ej, Svea! Vi se med smärta:
Till minnet är gammal och stor din skuld.
Dock för dig vi enhvar ha arm och hjerta,
Och jern har du sjelf. Vi behöfva ej guld.
Ett härligt byte ur striden vi bära,
Och det bytet, o moder, heter din ära.
