(21)
Noli Tangere.
En härlig blomma rann jag opp i dagen
På höga färgor och på vällukt rik.
I vällusttårars bad min kind blef tvagen
Vid myrtenskogens trollande musik.
Och palmens Nymf mig vänlig skugga sände,
Att soln ej bränna fick min sköna barm.
Maj kärleksfull till mig sitt öga vände,
Och lät mig sofva på sin gröna arm.
Han gaf mig nya, gröna bröllopskläder:
Min krona var en enda skön klenod.
Min mantel präktig, väfd af västanväder,
Att rodnande af afund Rosa stod.
Najaden ned vid mina fötter lade
En klar krystall, som undersåtlig skatt,
Och skogens skalder gåfvo, hvad de hade,
Sin skönsta sång uti min skönsta natt.
Den dystra himmelen sjelf ung var vorden:
Han lade af molnkappan tung och grå,
Såg åter vänligt på min moder jorden.
Min brudgum Maj försonade de två.
Och drottning bland de sköna blommor alla
Min blomsterspira förde jag i fred,
Då röfvare, som menniskor sig kalla,
Till lugna daln från bergen drogo ned.
