Till Allmänheten öfverlemnas härmedelst allt hvad som återstår efter den unga altför tidig bortryckta Skald, hvilken under namnet Vitalis förvärfvade sig ett namn, som skall öfverlefva honom. — Hvad här erbjudes samladt, är till största delen förut bekant och af Allmänheten med bifall emottaget. Skörden hade kunnat blifva rikare — (Hvad hade den, menskligen att tala, ej kunnat bli, med längre lif och bättre lycka!) — Men döden skördade Skalden, och med snart domnande hand har denne åt lågorna offrat alla de Dikter, som, under plågornas mellanrymder, sysselsatt hans sista år.
En af den aflidnes närmaste vänner emottog, med hans bifall, vården om de redan bekanta skrifternas samling och utgifvande, och uppfyller härmedelst sitt uppdrag. Anordningen och valet äro hans. Mig har han anförtrott att beledsaga Samlingen med ett Förord; och jag gör det. — Ej såsom ville jag tala för ett namn, som ej behöfver förespråkare och i lifvet hvarken sökte eller älskade beskyddare; utan emedan Utgifvaren, som ansett en enkel tekning af Skaldens lefnadsöden såsom den bästa inledning till hans skrifter, ej sjelf har velat allmängöra det Utkast han i detta afseende författat, och har trott, att jag, med personlig kännedom af den bortgångna, lättast skulle kunna begagna det. Jag har haft ännu ett skäl. — Jag aktade den aflidna högt: hans minne är mig dyrt och kärt: den känsla, hvarmed jag kastar en blomma på hans tidiga graf, skall ej tillräknas mig såsom fåfänga. —
