Af den saliga, jag drömt som vaken.
Så låg Jakob ock i Bethels engder,
Han såg upprest emot etherns klarhet
Fantasiens stege; såg Guds englar
Vandra mellan himmelen och jorden,
Men, som sjelf han sade, såg han endast
Himlens port; jag var i himlen inne. —
Men när Maj regerar uppå jorden,
Sofver solen icke mer så länge.
Bittida hon uppstår, på det längre
Hon naturens skönhet måtte skåda.
Skadelysten log hon nu i Öster:
Liksom fordom hennes morgonstrålar
Föllo brinnande på Underträdet,
Hvilkets skugga svalkade profeten.
Afskedsstunden kom; allt skönt förblommar
På en natt; som aloë det blommar
En gång kanske i en menskolefnad.
Och jag ryckte mig ur piltens armar,
Men mitt hjerta blef dock qvar hos honom.
O, sad’ jag, att Gud mig slog med blindhet
Denna stund, att ej jag måtte skåda
Hur din skönhet offer blir åt Kronos.
Heligt ville jag din bild bevara,
Så, som ljuf och skön du står framför mig
Ack! i dag, i dag. O att du dödde
Denna stund, på det ej andens skönhet
Måtte fläckas hos dig! Lugn jag ville
På din graf blott gråta stilla tårar,
Om du bar din oskuld, sköna liljan,
Till vår Fader hem i samma renhet,
Som i dag hon blommar i ditt hjerta.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/52
Den här sidan har korrekturlästs
