Hur du framgår skön, i gyllne kläder,
Firmamentets drottning! blomstrens moder,
Färgornas och ljusets höga ursprung!
Ack hur skön du är, när du förmäler
Dig med blomsterguden Maj på ängen,
Och när skogens sångarskaror alla
På grön qvist det sköna bröllopp sjunga,
Till hvars firande de blifvit bjudne
Fjerran ifrån Söderns myrtenskogar.
Edra späda döttrar, ljufva blomstren,
Rifva gröna bindeln från sitt öga
För att se, hur jord och himmel fröjdas
Och uti hvar åder lifvet spritter,
Ock då gråta blommorna af tjusning.
Också jag, en högre blomma, delar
Mina yngre syskons fröjd om våren,
Och när deras blick, i ljuf förtrollning,
Offrar perlor åt den sköna Solen,
Stiger känslan opp uti mitt hjerta
Och sig sätter i dess fenster, ögat,
Och ser ut i all Naturens vårfröjd.
Enslingen med sina tårar öker
Daggen i den blomsterrika lunden.
Fastän, är jag ensam, när allt lefver?
Träd och blommor — Och de klara floder
Sjunga, vandrande för ros och lilja,
