Den här sidan har korrekturlästs
Grusad är i Hellas’ myrtendalar
Gratiernas sköna helgedom.
Andan, som ur nya templet talar,
Är ej skön, men gråtande och from.
Derför sörjer månen blek om kinden,
Brinner älskogsstjernan utan glöd,
Rasar stormen, suckar vestanvinden,
Ty det sköna dött en evig död.
Om ock i naturn de milda vårar,
Åter, som det skönas skuggor gå,
Bada deras blomster sig i tårar
Och Solblommorna mot himlen trå.
Och det mål, för hvilket Psyche glöder,
Skall hon i den mörka grafven nå,
Döden, som allt skönt för oss föröder,
Är den Amor, som vi tro uppå.
Sjelf vid Gratiernas öde bunden,
Fröjden, då de flydde, tårar gjöt.
Tog med ångst i famn sin moder, Stunden,
Som invid sitt bröst dess lik snart slöt.
<poem>
Men
