Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/70

Den här sidan har korrekturlästs
(50)


Till ett skönt Barn.

Venus kom en gång på ljusa dagen,
Då på blommor leende du låg,
Trotts sin Gudom blef hon ljuft bedragen
Utaf synens skönhet, som hon såg.

Med en kyss hon i sin vagn dig höjde,
Troende att hennes son du var
Och Gudinnan först sitt misstag röjde,
Då hon fann att du ej vingar bar.

Hvem fördömmer då min Psyches villa,
När hon trött, uppå sin öde stig,
Mot ditt sköna hjerta lutad stilla,
Vid sin Amors hjerta drömmer sig?

Ingen båge i din hand man finner,
Intet koger du på skuldran bär.
Du har högre makt. Du hjertan vinner,
Fast du utan list och vapen är.