Den här sidan har korrekturlästs
Dock i våra ljusa vinternätter
Står, åt Gud, ett högre tempel: fjälln.
Sjelf han tusen klara lampor sätter
I dess blåa tak i stjernequälln.
Den som sett hvad stjernor Norden hyser,
Och hur hjeltenyet lyser
På dess rena himmel, skönt och klart:
Huru Fädrens skuggor drabba samman
Och uti den höga Norrskensflamman
Hjeltedramat spelas underbart:
Han ej mera längtar till de sköna
Land, der Maj för evigt bofast sig. —
Må du sist min varma tro belöna,
Sverige, Moder, med en graf i dig.
