F.
Soln framvandrar sin härliga ban i förklarade rymden:
Menskor och blommor och djur dricka dess saliga ljus.
Högt hon hyllas af sferers musik; sjelf hör hon den icke.
Ljusets vidtblickande mor sjelf för sin skönhet är blind.
Geijer.
Räfvens hustru sade engång till ädla Lejinnan:
Mängd utaf foster hvart år bringar till ljuset jag fram.
Du uti hela ditt lif blott ett! ”ja ett, men ett Lejon”
Henne, stoltblickande, gaf Lejonets moder till svar.
Tegnér.
Visst du föraktar, o skald, i din krans min färglösa blomma?
Kasta då den för din fot, trampa då gerna på den!
Nej, vid skönheten! ej det skulle mitt hjerta förtryta:
Sådan skald väl är värd att uppå blommor få gå.
Ling.
Svea förväxlade du i en helig förirring med sångmön.
Hell dig! din lager ju är endast af eklöfven skymd?
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/82
Den här sidan har korrekturlästs
