Andra Månskenstycket.
Mitt hjertas öde vecklas stilla,
Liksom en Segerfana ut,
Och drömmarns mörka, grymma, villa
Med hjertats vinternatt har slut.
Jag ser den förlåt sönderbrista,
Som himmelriket för mig slöt.
Min bön, den heliga, den sista,
Har dött i segrens ljusa sköt
Förtjusning perlar i mitt öga,
Som daggen i en rosenknopp.
Min Genius stiger från det höga
Och lyfter i sin famn mig opp.
Med nektar vill jag mig förguda;
Min ande, som en offerprest,
Går rörd, att Gud och Englar bjuda,
Som gäster till sin högsta fest
Kring Dig min ban är evigt dragen,
Liksom kring Solen jordens gång,
Och liksom fogeln helsar dagen,
Så helsar Dig min själ med sång.
Uti en evig hymn förklingar,
Det lif, som mig din kärlek skänkt.
Din kärlek har min andes vingar
Med ljusets högsta färg bestänkt.
