19.
Rodnar du än, då jag kallar dig skön i dristiga sånger,
Föga det hjelper din sak, skönare blir du deraf.
20.
Harmas dock ej på min jollrande sång, fast spegeln och källan
Om din skönhet för dig tala med skönare ord!
21.
Till Hilma.
När från mitt suckande bröst sig Hilma gråtande skiljde,
Icke jag dog, men min själ skiljde sig dock från mitt bröst.
22.
Skild från ditt hjerta jag är en stum och hvilande harpa
Hvilken med lifvande hand konstnärn ej mera berör.
23.
Gråtande ögon sluten er fort i evinnerligt mörker!
Sen jag från Hilma blef skild, ej jag behöfver er mer.
24
Genomskinlig Du är som källans glänsande spegel.
Skönheten uti Din själ lyser igenom din kropp.
25.
Fjerran Du är, men i Diktens palats med hundrade armar
Liksom Biareus än famnar mitt hjerta Dig dock.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/92
Den här sidan har korrekturlästs
