naturliga vattendelaren, utan i den stora sjön Möckeln. I nordöstra delen af Wärend upprinna för öfrigt några strömmar, hvilka, efter att hafva genomlupit Kalmarläns skogsbygd och landtbygd, kasta sina vatten rätt öster ut till hafvet.
Landets beskaffenhet företer således en enkel och naturlig konfiguration, med bestämda gränser och skarp afsöndring ifrån grannländerna. Dessa grannländer voro: i norr Niudungen, i vester Finveden, i söder Blekingen och en del af Skåne, samt i öster Kalmarlandet och Möre. Gränsen bildades åt alla sidor genom djupa och vilda skogs-trakter. Dessa skogs-trakter intaga ännu åt söder, emot den gamla riksgränsen, ett bälte om flera mils bredd. Vestra gränsen var ännu för få år sedan, i trakten af sjön Tjurken, blott en vild hålskog, uppfylld af stenharg, myrar och oländig mark, och dertill utan väg, så att man blott vintertiden kunde färdas emellan Wislanda i Wärend och Ryssby i Finveden. När man från Wärend reser stora kungsvägen norrut, kan man knappast undgå att bemärka det stora afstånd och den obygd, som skiljer de nordligaste kyrkorna i Wärend från deras närmaste grannkyrka (gamla Hielmseryd) i Niudung. Och åt öster fortlöper den gamla Kalmarvägen än i dag genom de skärfviga och oländiga hålskogarne i Hälleberga och angränsande socknar, en vildmark, ödsligare än kanske någon annan af dem som ännu finnas qvar i gamla Göta rike.
§ 2. De äldsta underrättelser som stå att vinna om naturförhållandena i detta således af sina gränser fattade land-område, måste hemtas ifrån de gamla gårdnamnen. Dessa namn, hittills föga rådfrågade
