skilda nationalitet och bildnings-grad. En uråldrig fornjotisk grundval i botten af Asaläran blir således märkbar vid en kritisk granskning af Eddorna; Asarne äro sjelfva till en del af Jätte-slägt, emellan bådas ätter hafva i forntiden giftermål egt rum o. s. v. Och alldeles samma tanke framträder hos Saxo Grammaticus, på det märkvärdiga ställe, der han talar om förändringar hvilka hedendomen undergått under tre serskilda tidskiften, af hvilka den äldsta, eller Jätte-ättens, efter stora krig störtas af ett annat i kroppstyrka underlägset men i odling öfverträffande slägte, hvars välde slutligen öfvergår till en tredje ätt af vanliga menniskor, ursprungne af de båda föregående[1].
Då den undersökning vi här anställa öfver befolknings-förhållandena i Wärend leder oss till en mening, öfverensstämmande med gamle Saxes, nemligen att Wärends-folket, — oafsedt de gamla Trollen, hvilka voro af främmande härkomst, — ursprungligen blifvit bildadt genom blandning af tvänne förvandta stammar, af hvilka Jättarne voro de äldre, och de yngre, Wirdarne, redan hade vapen och redskap af jern, kände ett fast åkerbruk samt stodo på en jemförelsevis högre odlingsgrad; så få vi om Jättefolkets naturåskådning och gudalära hufvudsakligen hänvisa till de qvarlefvor af hedniska föreställningssätt, hvilka, mer eller mindre uppblandade, ännu bibehålla sig i landets folktro. Vi lemna af dessa en enkel öfversigt i det följande. Äfven af den yttre kulten hafva några spår bibehållit sig, ehuru de icke
- ↑ Saxo Grammaticus, Lib. I, p. 9.
