uppenbarligen, dock alla midsommars- och pingsthelgar brukas, då folket i byarne löga sig dersammastädes och offra mat och dryck på högen». De heliga vattnen synas alltså en gång ha varit brukade, så väl till att i dem blota för gudar och landvättar, som ock till religiösa tvagningar i allmänhet såsom en förberedelse till offren. Man återfinner således här alldeles samma föreställningssätt och religiösa bruk, som i den offerkult som öfvades vid de heliga källorna.
§ 29. Af dessa heliga källor känna vi i Wärend hufvudsakligen följande:
i Kinnevalds härad: i gamla Hvembo Lund, en helig källa; vid Odenslanda by, Sifferstad källa, förmodligen uppkallad efter S. Sigfrid eller Siffre; vid östra Thorsås, Thorsa källa och Åsa källa; vid Ingelstad, Uggle källa (ungefär 1⁄4 mil ifrån byn); vid Wexiö, på Solberget ofvanför ättestupan, en offerkälla; vid Öyaby, en mycket helig källa, Silfvastad källa (densamma, som af Linné kallas Lefva källa eller Silfva källa); tätt vid Öhrs kyrka en offerkälla, kallad Barnabrunnen; på Trähörna utmark i Urshult socken, S. Sigfrids källa; vid Ryd, nära Almundsryds kyrka, S. Örians källa.
i Albo härad: vid Skatelöf, Helge Thors källa; vid vestra Thorsås, en offerkälla; vid Aringsås, en offerkälla; vid Krumsås i Blädinge socken, en offerkälla kallad Sigfrids-källan, samt i Brummershulta mark i Wigerstads socken, en liten källa kallad Stenevattens källa.
i Konga härad: vid Wexiö, på sluttningen af Östrabo backe, S. Sigfrids källa (nu igenfylld): i
