| Christ stodh up af dåudha, | Christus stod upp af döda, |
| läyste han os al wärilin af naudha; | löste han oss all verlden af nöd; |
| ty viliom ver alla vara gladhiom | ty viljom vi alle vara glade |
| och lofvom vårom herrom i allom stadhiom! | och lofva vår Herra allestädes! |
| Kyriäläis. | Kyrieleeson. |
Den sista minnes-skålen som iskänktes och dracks var Alla Helgons Minne. Först sedan minnes-drickningen på detta sätt var lyktad, kunde åldermannen gifva gillesbröderna och gillessystrarne orlof att qväda höfviska visor. Hvar och en hade nu äfven lof att dricka den andre till, och så fortgick dryckeslaget med öldrickning ur horn, kannor, stop, bullar och bägare eller bikare, hela natten igenom, alldeles så, som det i en råare form tillgått vid de hedniska offergillena under bar himmel.
Jemföra vi nu dessa drag ur forn- och medeltiden, med hvad som i en nyare tid och än i denna dag är wärendsk folksed, så träffa vi deremellan en märkbar, att icke säga en fullkomlig öfverensstämmelse. Alla stora gästabud få nemligen i Wärend namn af Gillen, och serskildt gifves detta namn åt de från hednatidens offergillen direkt nedstammande Jula-gillena, för att här icke tala om Friare-gille, Flytte-gille (ɔ: flytt-öl), Täcke-gille (ɔ: tak-öl), Slåttra-gille (ɔ: slåtter-öl), Timmer-gille (ɔ: kör-öl) o. s. v. Ett utmärkande drag för alla dessa gillen, likasom för Lekstugorna, som mest hållas vid kyndelsmessan och under tak, samt för Midsommars-lekarne, som hållas vid midsommar under bar himmel, är att de oftast, om icke alltid, åstadkommas genom sammanskott af hela grannhället. Detta sammanskott
