skålen du begynt hafver,» och slog så genast till honom med knifven, och vid att bonden gaf sig tillbaka, drabbade stynget genom låret, och det andra stynget drabbade i hufvudet. Sedan kom den andre knekten och slog Erik öfver axlarne med en bössa, och dermed undslapp bonden.
Dagen efter nyåret 1628, vid ett barns-öl i Iremåla i Konunga härad, förekommer likaledes, huru tvänne knektar gingo obudna in i gilles-stugan och helsade ingen ute eller inne, sättande sig i Södrebänk och »lade sina värjor bakom sig». För att nu förtaga dem den onda meningen och uppsåtet som de sutto i, begynte Olof i Mårdslätt »dricka Guds åminnelse-skål, såsom deras plägsed är, tackade Gud för ett godt framgånget år, önskandes ett lyckosamt nytt år, bättre och intet värre,» såsom hans ord då föllo. Härtill svarade knekten och hans stallbroder: »allt hafva vi lika godt, antingen det blifver värre eller bättre», hvarefter de uppstodo och dansade och ville icke dricka skålen.
Rudbeck förtäljer om samma uråldriga folksed: »det har ock varit gammal uråldrig sed i Småland att dricka Guds skål i himmelen, på sådant sätt, och brukas än i dag, att den ene grannen och vännen går till den andre om jul-afton, bärandes i sin hand den bästa dryck han har i sin gård, och dricker sin granne till Guds skål i himmelen, önskandes öfver honom, hans hustru och barn, Guds nåd och välsignelse; och så gå de byen om. Alla måste då vänner vara och jula-frid hållas; den måtte ingen bryta, som icke vill hållas för ett vidunder och hvars mans niding.»
