Samtidigt fanns vid Espedal, i samma socken, ännu en öppen stensättning, som af folket kallades kapellet. Midt i denna stensättning var en stenlagd fyrkant, antingen såsom altare eller såsom fotställning för det förstörda bönekorset. Der ofvan, åt norr, var muren lagd i halfrundel, och nedantill, åt söder, såsom en framtill öppen fyrkant.
_s200.jpg)
Ingångs-öppningarne voro å ömse sidor i öster och vester. Enligt folkets berättelse hade här fordom varit Kapell, så att »förrän kyrkan gjordes, hafva de gått dit och predikat. I fejde-tiden har man ock derstädes begrafvit folk».[1]
Såsom vi finna af ofvanstående, fingo de öppna christna offerställena under bar himmel någon gång jemväl namn af Kapell; en benämning, som väl eljest närmast tillkommer de äldsta slutna, ännu små och inskränkta christna helgedomarne. Dessa helgedomar fingo namn af offerhus, och voro icke annat än de äldre hedniskt-christna offerställena satta under tak. Hülphers, i sin Dal-resa (år 1757), omtalar ett sådant offerhus vid Grangärde i Westmanland, som varit uppbygdt öfver en (offer-?) källa vid Grytänge, och haft två gluggar på hvar sida, »derigenom folket då
- ↑ I. H. Rhezelii Collectanea Antiquit. in Ölandia et Smalandia A:o 1634. (Hds. å k. Biblioth.).
