Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/239

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
231
§ 54. Thor. Gofar. Gobonden.

om gamla rödskäggiga tigge-gubbar som komma till gården: »se der, kommer Kornmoden!» Jag tänkte det var sjelfve Kornmoden som kom».

Åsk-dundret uppkommer, när Thor på sin kärra färdas fram i molnen. Det får derföre efter honom namn af Thor-dön. Eljest säger man äfven: »Gofar körer», »Gobonden körer», »Åskan körer». Thor färdas dock icke ensamt i luften, utan stundom i eller uppå jorden. Det heter då om honom, att »han jordkörer». En Wislanda-bonde mötte honom en gång körandes på detta sätt. Han satt då »på en liten kärra», förespänd med en häst. Ett dunkelt minne af hans bockar torde dock gömma sig under den s. k. julbocken, en förklädnad eller skråpuk, med ragg och horn, som ännu på lek förekommer i Wärend, så väl om julen som vid Lusse-festen; det sednare väl på grund af namnets likhet med Lucifer, Lussefer, — medeltidens med horn och klöfvar utrustade Satan.

Når åsk-moln uppstiga på himlen, tror man sig i dem ännu se skepnader efter den gamle Thor. De få derföre hos folket namn af Thorn (Thoren), torn, Gobonna-torn, Åska-torn, Gubbar, Gofar-gubbar, Åska-gubbar, Hattar, Gofar-hattar, Åskahattar, Moln-hattar, Åska-kåpor.

Thor håller i handen en vigge af sten, som får namn af Thor-vigge, och som stundom hittas i marken. En sådan Thorvigge eller Thorvigge-sten är god att hafva i huset, till skydd emot all slags trolldom. Med Thorviggen slår Thor efter trollen, hvilka i honom ha sin fruktade fiende. Så snart åskan börjar låta höra sig, få trollen ock brådt att gifva sig hem till sina gömslor. Härifrån de många