bortstjäla hans boskap och taga den in till sig i berget. Sådana bortstulna kreatur sägas derföre vara »bergtagna». Men trollen »bergtaga» äfven barn, serdeles före döpelsen, och unga qvinnor som aflägsnat sig ifrån hemmet, eller barnsängshustrur förrän de blifvit kyrkotagna. När trollqvinnan stjäler barn af christet folk, lemnar hon gemenligen sin egen troll-unge i stället. Sådana troll-ungar äro vederstyggliga till utseende, äta så mycket man gifver dem, vexa blott till buk och hufvud och få namn af bytingar, bortbytingar. Trollkäringen far icke illa med det barn hon sålunda tillbytt sig, utan lögar det i vatten och sköter det såsom en mor skulle göra. Bergtagna flickor användas af trollen till hvarjehanda bestyr och skickas emellanåt ned i bygden att stjäla. De göras då osynliga genom en »hätta» som drages öfver deras hufvud. Dylika hättor nyttjas äfven af trollen sjelfva, när de gå ut att stjäla. Detta är orsaken, att man aldrig kommer på dem vid deras tjufverier, och så kunna de icke allenast ligga under golfvet och dricka det söta af bondens ölbrygd, utan jemväl sitta emellan gästerna vid bordet och äta sked om sked med dem utur fatet. Detta är ock orsaken, hvarför maten på många ställen blir så odryg. För öfrigt är det en känd sak, att trollen sällan bli synliga, utan när det är mulet och regnigt i luften. Man får då se dem antingen framför sig eller bakom sig; men aldrig som de gå förbi. Somliga påstå till och med, att trollen icke tåla vid att se solen; ty om de det göra, så »spricka de».
När trollen äro ute på resor, fara de osynliga i luften. Då uppstår en väderhvirfvel, som på landets
