man förr i verldena sett en gubbe och en käring sitta vid spinnrocken på Thorsdags-natten. Och ännu i vår tid tror folket sig förnimma, huru spinnrocken går denna natt. Man säger då efter gammalt tal, att det är Thoregud och Frigge som spinna.
Friggs spånten lyser ännu på himlen, såsom en stjernbild (ɔ: bältet i Orion), under det i Wärend allmänt kända namnet Frigge-tenen eller Frigge-rocken. Gudinnan sjelf har deremot, såsom vi nyss nämnt, åldrats till en gammal käring, som nu mera blott som en nattlig genfärd besöker de hus, i hvilka hon fordom varit dyrkad. Mångenstädes har hon till och med nedsjunkit till en hednisk ovätte eller puke. Det heter derföre stundom, att det är puken, som spinner om thorsdagsnätterna, och att om någon spinner den qvällen, så spinner det efter hela natten.
L. Rääf har i norra Småland antecknat en gammal läsning emot Floget hos hästar, i hvilken läsning gudinnan Frigg åberopas. Den lyder sålunda:
Frygge frågade frå:
»huru skall man bota den floget får?»
»Spotta i hand och slå honom på mund;
han skall få bot i samma stund»
§ 58. Den fornnordiska gudinnan Freya synes i Wärend ha varit dyrkad under namn af Fru, åtminstone finna vi denna ordform i namnet på en hednisk offerlund vid Skatelöf, kallad Frulund. En ört (Hypochoeris), hvars blad i Wärend fordom samlades vid slåttertiden och åtos såsom kål, heter likaledes hos folket Fruekål. Redan tidigt öfverfördes dock
