mål får namn af horfvind eller horfvinda. Serdeles visa sig dessa horfvindar om sommaren, kort förrän det börjar åska, och om våren, när bonden sår sin åker. I förra fallet är det trollen som fly hem till sina hålor, af fruktan för Gofar, och man hör ännu ofta vid uppkomsten af vindkåror sådana talesätt, som: »se, så trollen få brådt om att fara hem; nu börjar snart Gofar köra»; i sednare fallet är det »trollen som äro ute för att stjäla sädes-säd». Detta tillgår så, att trollkäringen vandrar framför såningsmannen och uppfångar det kastade kornet i sitt förkläde. Det är på detta sätt som det sedan »blir tunnsäd och s. k. löndafjärgar på åkern».
När den oerfarne drängen eller bonda-heren kommer ut i skogen, mötes han stundom af någon trollqvinna, serdeles af skogsnufvan, likasom denna ock gör besök hos fiskaren eller kolaren, der han om qvällen sitter ensam framför elden i sin fiskarehytta eller kolkoja. Hon antager då alla slags förföriska later, tager skepnad af en fager jungfru och söker locka honom till kärlek. Men om han låter förleda sig, vinner hon sådan makt öfver honom, att han sedan både natt och dag längtar till hennes möte i skogen, och slutligen blir »från vettet». Detsamma inträffar äfvenmed qvinnor som blifvit bergtagna. När de sedan återfinnas äro de alltid »förvillade», d. v. s. underliga och sjuka till sinnes, och få nästan aldrig vettet igen såsom de voro tillförene.
Trollens egentliga näringsfång är jagt och fiske. De råda öfver skogen och dess villebråd, öfver sjön och dess fiskar, samt öfver vädret och vinden. De
