Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/250

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
242
KAP. III. HEDNA-TRO.

bakom sig öfver venstra axeln, med de orden: »när du ätit upp detta, så gack till N. gård.» Andra göra intet vidare, än att de på åkern qvarlemna tre ax, sägande: »detta skall Glo-son ha; ett till jul-afton, ett till nyårs-afton och ett till trettondedags-afton.» När bonden efter slutadt tröske mäter upp logen, plägar han likaledes af sädes-dråsen qvarlemna, eller ur sista säcken taga några korn, dem han slår ut i en vrå »åt Glo-son». Äfven när han höstar in frukt, plägar han lemna några äplen qvar på apeln, hvilka då på samma sätt anses för offer till Glo-son.

Meningen med dessa urgamla, hedniska folkbruk angifves olika. Somliga tro, att den, som icke offrar åt Glo-son, har att vänta henne till gäst om julen, så att hon på de tre stora högtidsqvällarne ligger under hans jula-bord. Andra påstå, att man offrar, för att det må bli god äring åt året. Men alla öfverensstämma deri, att för den som icke offrar åt Glo-son blir allting odrygt; ty »hvar Glo-son icke får på åkern, tager hon i stället uti ladan». Genom detta offer tror man sig derföre vinna, att afvet, afväte, afvort (ɔ: råttor och möss), icke må hugga af ladet eller skära säden efter inbergningen.

Såsom af allt detta blir tydligt, sättas offren till Glo-son i bestämd förbindelse med sädes-odlingen och skörden på åkern, alldeles som vi sett, att offren till Odens hästar sattes i förbindelse med skörden på ängs-vallen. Vi ledas häraf till den meningen, att Glo-son, såsom naturmyth, sammanhänger med den hedniska dyrkan af Frö eller Frey, den nordiske guden