ihop sina svin och slagtar dem, »så att när bonden slagtar sina svin, slagtar ock Haf-frun sina».
§ 62. Ibland naturvättar som befolka vattnen, omtalas en af Wärendsfolket under namn af Sjöråt. Han är det naturväsen som råder öfver sjelfva sjön med hvad deruti är, och uppträder, såsom andra naturväsen, under olika skepnad. Likasom vi nyss förtäljt om Haf-frun, så har man i sjön Tjurken ofta sett, huru »Sjöråt tvättar byk» eller »breder ut sina kläder» på stenskären och öarne, före annalkande storm. I andra sjöar visar sig före väderskiften en man eller qvinna, klädd i snöhvita kläder och med långt hängande hår; han står eller sitter i vattnet, och synes stundom böja sig ned och likasom ösa vatten öfver sig. När folket får se denna naturbild, heter det vanligtvis: »i dag är Sjöråt ute; nu få vi vänta ombyte på väder.» Annorstädes har man äfven sett Sjöråt såsom en liten pinnhätta-gubbe eller en gråklädd gubbe med röd topphätta, en skepnad, som dock ej synes ursprungligen tillhöra våra nordiska vatten-väsen, utan förmodligen blifvit lånad och på Sjöråt öfverförd ifrån de gamla wärendska trollen.
Sjöråt förvillar folk, när de om sommaren i dimma och om vintern i mörker eller snöyra, färdas på sjön. Han kan då göra dem så villena, att de inte känna igen landet, utan ro eller köra ikring, ikring, och alltid komma de igen på samma ställe. Han råder öfver fisket i sjön, och har vissa stora fiskar som höra honom sjelf till. Dessa fiskar omtalas olika; skällgäddan är en gädda, som bär skälla i ett jernband om halsen; krongäddan bär
