Pedersdotter, befanns vara hafvande och »såg mycket illa ut». När hon härom blef tillspord, uppgaf hon, att »Elfven af vattnet bolade med henne». Förd inför tinget vidhöll hon allt samma föregifvande, »hafvandes sådana underliga åtforor, att man grufvade sig för hennes åtforor. Dermed tryggade hon så väl öfverhets-personer vid tinget, som grannar och grannqvinnor hemma, i den meningen, att Vatten-Elfven bolade med henne.»
En gammal qvinna vid namn Beritta, moder till Per Pedersson i Hiertanäs, bekände ock inför rätten, att hon (Beritta) vid samma tid sett liknelse invid en sten i bolet, såsom om Ragnild der hade fått barn. Men när Beritta härom talade Ragnild till, svarade denna genast, att »Elfven tog bort barnet», med hvilken förklaring den gamla lät sig nöja.
Emedlertid inträffade något derefter, att Ragnild kom bort, så att ingen menniska visste antingen hon sjönk eller flöt eller hvart hon tog vägen. Vid pass ett år sednare rymde Per Pedersson, som var gift med Ragnilds moster, ifrån hustru och barn, och spordes aldrig vidare till. Nu kom saken grannar och grannqvinnor misstänkt före, och blef slutligen åter dragen inför tinget. Här ålades gamle Peder Jonsson i Hiertanäs, att skaffa besked om sin son och om Ragnild. Men det hade allaredan stått två ting sedan dess, och ännu var det ingen, som i saken hade någon viss kunskap.
I den nuvarande folktron lefver Elfven förnämligast genom det s. k. Elfva-spelet, en naturmyth, som, efter hvad sjelfva namnet innebär, tydligen härrör ifrån Elfven, ehuru den nu oftast öfverföres till
