Necken uppträder i wärendska folktron under många olika skepnader, såsom han, likt de öfriga naturvättarne, menas kunna förskapa sig till allt hvad han vill. Han har således visat sig i skepnad af alla de olika naturföremål, som förekomma på våra sjöar, och folket misstänker hans närvaro vid hvarje synvilla eller ovanligare företeelse i vattnet. Någon gång har man i forssen eller qvarnbäcken sett honom ligga och flyta såsom en stor silfverskål; men, när mjölnaren oförsigtigt räckt sin hand derefter, har det varit så när att han sjelf kommit i vattnet, och med detsamma har silfverskålen förvandlat sig till bara vattenskum och fradga. En grebba (ɔ: flicka), som en gång hittade i sjön en gyllene kedja, var så oklok, att hon stoppade kedjan i barmen; straxt kom Necken och drog henne sjelf ned i djupet. Ty Necken icke blott villar folk utan drager dem äfven till sig i sjön, och om menniskor, som få kramp eller sendrag i vattnet, är det ännu en allmän folktro, att det är Necken som får tag i dem och drager dem åt sjöbottnen.
Mångfaldig förgerning och sjukdom på folk och fä tros komma af Necken. Efter gammal Wärends-tro måste man derföre noga akta, att icke någon menniskas blod eller urin kommer i vattnet, emedan Necken då har makt att förgöra henne. Vill någon dricka utur sjön eller ån, må han spotta för sig, att han icke må bli förgjord af Necken. Likaledes om han färdas öfver ett vatten, må han äfven spotta för sig. Men framför allt är angeläget, att man icke må hemta in vatten utifrån, för att bruka till första lögen åt nyfödda barn, emedan Necken då kan
