som vexa i stillastående vikar och lugnvatten, anses i folktron tillhöra Necken, och få efter honom namn af Necka-liljor, Necka-rosor, Necka-blommor. Deras gröna, på vattnet simmande blad heta i Wärendsmålet Necka-blad.
§ 66. Det naturlif, som rörer sig i den oorganiska och lägre organiska naturen, fattas af Wärends-boarne personifieradt till ett slags naturväsen, som få namn af Vättar, Go Vättar. De bilda en egen klass af mythiska väsen, och omtalas under olika namn, såsom Jordvättar eller Jordfolk, Bolvättar och Skogs-vättar.
Jord-vättarne eller Jordfolket är ett slägte af naturväsen, som tros lefva i stenarne och i mullen. De äro små till vext och mörka till utseende, och bo under jorden, der de hafva sina boningar och allt annat inrättadt, alldeles på samma sätt, som menniskorna ha i sina hus. Häraf bli de ock någon gång kallade de Underjordiske. Deras drägt är en grå tröja med röd pinnhätta. De äro färdiga i all handaslöjd, och folksägnen omtalar garn, som af vätteqvinnan blifvit spunnet finare än spindeltråd, och väfnader, så fina och täta, att när man bredde dem på jorden syntes gräset igenom, medan regnet, som föll, stod qvar uppå duken. Vättegubbarne äro dertill dråpliga smeder. När Wärendsfolket hör ett hamrande, pickande och bultande ljud emellan stenarne, i jorden, i väggarne eller i träden, säger man, att det är Vätten som smider, eller det är Vättasmeden. Glimmer och små glänsande flingor i stenarne få i Wärendsmålet namn af Vätta-silfver, och om mycket fint och konstigt smide hörer man någon gång yttras, att det är fint som ett Vätta-smide.
