namn af Lappskott. I Gärs härad i Skåne heter samma sjukdom likaledes Lappskud. Äfven de Trollkäringar, som om våren fara omkring i väderhvirfveln för att stjäla bondens sädes-säd, och som i den äldre Wärendssägnen omtalas boende djupt ini skogen, äro i den yngre sägnen flyttade åt norden och förvandlade till Nordkäringar. I enlighet härmed, säger ock Skåningen i Gärs härad, då han om våren ser väderilarne på åkern, att »Lappkäringarne ä ude å ska samla opp».
Huru nu en sådan omedveten förvexling af dikt och sanning, af mythiska naturvättar och rent menskliga väsen, öfverhufvud varit möjlig, hörer till dessa dunkla gåtor, dem vår tid har svårt att lösa. Sjelfva faktum kan dock i allmänhet icke förnekas, då det har analogier inom alla folks mythologi, och är i och för sig icke mer obegripligt, än tillkomsten af hela den verld af mythiskt fattade naturväsen, som tillhörde vårt eget och andra folks äldsta forntid. Förklaringen torde då helt enkelt böra sökas i ett mythiskt åskådningssätt, som var karakteristiskt för folkens barndom, och, såsom rent poëtiskt, stod i sträng motsats till den kritiska natur-åskådningen i en yngre tid. Att påvisa detta åskådningssätt i dess nationelt svenska form, och såsom omfattande icke blott naturen, utan ock menniskans eget väsen, är en af de uppgifter vi här föresatt oss. Studiet af dess bildnings-lagar gifver då en enkel förklaring öfver Trollens dubbla tillvaro, såsom på en gång naturvättar och naturfolk, och sprider någon dager jemväl öfver andra frågor, hörande till vårt slägtes och vår folkstams äldsta utvecklings-historia.
