draka-medel. Till och med midsommars-daggen, som faller denna natt, må samlas, för att sedan vid bakning blandas i degen, till skydd emot förgerning.
Blåser nordanvind på Mickelsmesso-natten, så kjusa Lappkäringarne till sig skogs-fogeln. På Lusse-natten är i midnatts-stunden allt vatten vändt i vin. Thomasmesso-natt går Necken i alla strömmar. Maler någon på denna natt, så löper qvarnhjulet afvigt emot strömmen.
Till de gamla hedniska högtiderna knyter sig på detta sätt i folktron ännu en krets af mythiska idéer, och föreställningen om de heliga tidernas tydor, eller hemliga inverkan på jordiska ting, är en af grund-idéerna i vår äldre svenska folktro. Äfven ifrån medeltiden har man några hithörande drag. Således må på den christna Långfredagen, innan solen uppgår, modren piska sina barn med ris (dvergbjörken heter i Wärendsmålet Långfredags-ris), så bli de lydiga hela året. Samma helgedag må ingen smaka mjölk eller mjölkmat, icke ens spenabarn få di, förr än sol gått ned; gör någon annat, så tros han bli skabbig. På Påskadags-morgon dansar solen, när hon uppgår på himmelen. — Men i allmänhet äro dessa tydor af hedniskt ursprung och fästade vid de gamla hednahögtiderna. Vi hafva sett huru dessa högtider alltid inföllo vid solskiftena. Hela föreställningssättet förbinder sig på detta sätt mer och mindre tydligt med de mythiska föreställningar om solen, hvilka på ett visst kultur-stadium återfinnas hos alla folk.
§ 76. När elden först uppfanns var menniskans natur-åskådning ännu mythisk. Elden betraktades derföre länge såsom ett lefvande väsen. Spår af
