nio-talet lyckosamma och betydelsefulla. Om mäskningen misslyckas, må man derföre skaffa sig jäst af tre hustrur. När fåren klippas, må man icke binda mer än tre af deras fötter, eljest vantrifvas de. Förgerning på fiskedon botas, ifall de rökas med qvistar af nio bärande träd. För trollskott skjuter man med nio alepilar, o. s. v. Svinhopen må ock, om det skall bli lyckligt, vara tre, sex eller nio, eller något annat tal, som antingen är udda eller en jemn mångfald af det lyckosamma tretalet.
Med större säkerhet kunna vi då till den gamla sol- och eld-dyrkan hänföra det föreställningssätt, som i Wärend fästes vid den högröda färgen. Man håller nemligen denna färg för lyckosammare än andra färger; otvifvelagtigt på den grund, att solen och elden äro högröda, och att begge, såsom heliga, ansågos skydda emot all förgerning. Wärendsqvinnan lindar derföre efter gammalt sitt barn i en röd svepe, när det skall bäras till dopet. Högtidsfärgen på vissa delar af folkets drägt, såsom hosor (ɔ: strumpor), hoseband, qvinno-kjortlar, pinnhättor, lifstycken o. s. v. var fordom alltid högröd, hvadan ock Höga Söndag (Helga Trefaldighets-dag), då folket visar sig vid kyrkan i högtidsdrägt, ända till senare tid i Finveden fått namn af röda Söndag. Äfven håller man för lyckosamt att boskapen är röd till färgen. Medan således jättarne i Wärends-sägnen hade hvita och brokiga kor, likasom de skånska jättarne hade svart boskap, håller Wärendsfolket för olyckligt att hafva svarta kor i ladugården, och älskar högröd färg på sin boskap. Men framför allt må hanen eller tuppen icke vara hvit, utan högröd, som elden eller
