hvilka hos Wärendsfolket blifvit af ålder hållna för heliga, vare sig på grund af deras egna heliga tydor, eller tydorna af den heliga midsommars-qvällen, på hvilken de borde plockas. I hvilketdera fallet som helst, förknippar sig således dessa blommors helighet med den uråldriga soldyrkan, om hvilken vi i det föregående (§ 72) talat; likasom en ibland dem, nemligen den gullgula ranunkeln, ännu i Wärend bär namn af Sol-ögon.
Ibland alla midsommars-blomster är Midsommarsgräset eller Johannes-gräset (Hypericum) det förnämsta. Det eger en sådan helig makt emot förgerning af onda väsen, att man dermed kan drifva sjelfva den lede fienden på flykten. Detta blomster får derföre i Wärend jemväl namn af Fans flykt eller Satans flykt. Tager man Fansflykt och Jungfru Marie topp (Orchis bifolia) med blad och rötter, och pluggar in dem i en borra (ɔ: borrhål) i fähus-tröskeln eller fähus-väggen, så har, enligt folktron, icke ens den starkaste trollbacka vidare makt att förgöra boskapen. Nio slags midsommars-blomster, plockade på midsommars-afton, sedan sol gått ned, och hopbundna till en s. k. Midsommars-qvast, skydda likaledes emot all slags förgerning. Sådana qvastar upphängas derföre ännu öfverallt i husen. Kransar och qvastar af midsommars-blomster bindas alltid på den åt solen helgade midsommars-stången (jfr. § 76). Lägger en flicka nio slags midsommars-blomster under sin hufvudgärd på midsommars-natten, så får hon den natten i drömmen se sin blifvande fästman. Den som på midsommars-natten går
