liten fogel hade gömt sig ibland örnens fjädrar, och när örnen kommit så högt han ville, kröp den lille foglen fram och flög så ännu högre. Han blef så konung öfver alla foglarne, och heter derföre Kungsfogeln än i dag.
Foglarnes sång bevarar ännu spår af den talegåfva, de hade i tidens morgon. Knulte-dufvan (skogs-dufvan) lät narra sig af skatan, att de skulle byta ägg. Men hon blef lidandes på bytet; ty hon hade förut sju ägg, men fick af skatan bara två ägg igen. Sedan dess far skatan emellan gårdarna och skjattrar och skrattar och är alltid så glad. Men dufvan sitter djupt in i mörka skogen, och klagar sin sorg och säger:
Hu, Hu!
Jag bytte med dig.
För sju
fick tu.
Hu, Hu! —
Orren, Tuppen och Göken voro syskon, och fingo en ko i fäderne-arf. Då visste de inte huru de skulle skifta kon emellan sig. Ändteligen kommo de öfverens, att den skulle få kon utan lott och byte, som först vaknade på vår-morgonen. Så var tuppen den som vaknade först. Då lyfte han vingarne, vände ögonen upp emot himmelen och sjöng:
tackad vare Gud!
tackad vare Gud!
När Göken hörde det, så svarade han:
Go ko!
Go ko!
