farliga naturting, likaledes ännu alltid begagnar en omskrifning i stället för det egentliga namnet. Vi hafva i det föregående anfört exempel på detta ur en mythisk tids-ålder härrörande folkbruk, som qvarlemnat talrika spår i vår äldre nordiska skalde-konst. Likasom elden, genom omskrifning, än i dag heter Värme (§ 44), så blir derföre äfven vatten, vid brygd, kalladt lag; tjära, vid tjär-bränning, det svarta; bloden, vid slagt, svetten, vid blodgång, kraften, makten, det bålda; sår, märke; gastar, otyg, lort; trolldom, lapperi, o. s. v.
Ibland klo-djuren blir visslan genom omskrifning kallad den lilla. Hon må icke nämnas vid sitt rätta namn; ty då tros hon göra skada. Icke heller må hon hatas; ty vore hon ock aldrig så långt borta i skogen, så hämnar hon sig snart, genom att taga lifvet af bondens bästa ko eller oxe. — Katten hålles för troll eller för trolltyg, d. v. s. ett misstänkt väsen, som med berga-trollen står i förbindelse. Det är af sådan anledning, som kattorna så ofta göra besök uti bergen; när de bli gamla gå de ock bort, utan att någon vet hvart de taga vägen. Äfven heter det om katten, att han hör till Pockers följe. Han må icke dödas, ty då har det olycka med sig; icke heller hatas, ty då går det illa i ladugården. Att döda en katt med knif eller snara och att flå hans skinn, anses för oärligt och tillhör rackaren. Såsom katten hålles för ett troll, och trollen ha makt med väderleken, så heter det om pigan, när hon är god emot katten, att hon kan vänta sig vackert väder på sin bröllops-dag. Möter någon en katt, vid anträdet af en resa, så hålles det för ondt möte och
