bådar intet godt. Sätter katten sig i högsätet och tvättar sig bakom öronen med tassen, så betyder det främmande. — Räfven blir i Wärend genom omskrifning kallad båldfot (ɔ: rödfot), eller han som i skogen går, och, i norra Småland, skogs-hunden. Han hålles för ondt möte, när man möter honom vid början af en resa. — Örnen heter genom omskrifning spännaren. — Höken och Gladan äro likaledes onda väsen, och vi ha i det föregående (§ 48) omtalat, hurusom gladan ännu vitas bort med vit-ord. — Ufven och Ugglan betraktas dels såsom onda, mythiska väsen, gastar, eller aflidnes andar, dels ock såsom olycksfoglar. Höres ufven yla i skogen, betyder krig. Skriar ufven eller ugglan vid gårdarne, så tyder det för lik, flyttning eller eldsvåda.
Men det ohelligaste af alla klo-djur är Ulfen eller Vargen, som i Wärend, genom omskrifning, blir kallad tassen, grå-tassen, de grå, de farlige grå, gråbenet, gullbenet, gullfoten, odjuren eller ohyran. I norra Småland blef han förr kallad för Tussen. Han har så onda tydor med sig, att om han får se en menniska, utan att hon ser honom tillbaka, så blir hon häftigt hes. Icke heller må man nämna vargen eller något annat klodjur, då man är ute på skytteri eller fiske; ty då misslyckas det. Likaledes måtte vargen förr aldrig nämnas vid namn under jul-fastan. Med detta djur förbindas äfven uråldriga mythiska föreställningar; solvargen (§ 72) är den nordiske Fenris-ulfven, som jagar efter solen, för att uppsluka henne, och Varulfven är en man, som af trollbackorna blifvit förskapad till en ulf. Vargen är ock afskydd framför alla andra djur.
