om vintern i den djupa snön i skogarne. Jättarnes åkerbruk var inskränkt; de upptogo åt sig små hackland i skogen hvar de kommo. Deras qvinnor förstodo att koka gröt, baka stenkakor och brygga öl, och ännu när dimman vältrar sig kring berg-åsarne hör man folket säga, att det är »berga-käringen som brygger».
Jättarne voro mycket rika; att vara »rik som ett berga-troll» är ännu i Wärend uttrycket för det högsta mått af rikedom. Deras »medel» bestodo i silfver och guld, och de utlånade någongång brud-bälten och annat bruda-silfver till sina vänner. Äfven hade de stora bingar fulla med »hvita pengar», hvaraf de, i den yngre sägnen och i folkäfventyret, göra hedersamma föräringar. Koppar-kittlar omtalas jemväl, ehuru mera sällan. Deras vapen voro: hackebillar eller yxor af sten, samt sten-klubbor och slungstenar. Stora gråstens-hällar i skogen, med hål uti, få ännu hos allmogen namn af jätta-yxor; stora lösa stenblock tros likaledes vara fordna jätta-klubbor, och stora rullstenar (jätta-stenar, jätta-kast) visas mångenstädes, hvilka blifvit kastade af jätten, eller slungade af jätteqvinnan eller jättesan i hennes hårband. Om berga-trollen förtäljes stundom i folk-äfventyren, att de haft stora förgyllda svärd. Men för öfrigt synas jättarne icke hafva kännt hvarken vapen eller redskap af jern, och bland Wärendska folksägnerna äro icke minst märkliga de, i hvilka någon ung jätte, eller dräng af berga-folket, tager tjenst i bygden, för att i lön bekomma en yxa af jern eller en gammal jern-lie, med hvilken han hoppas vinna seger öfver fiender bland sitt eget folk.
