de må trifvas bättre hos någon annan. En häst, som burit brud till kyrkan, skall efteråt vantrifvas. Går någon fastandes i fähuset, så blir boskapen modstulen. En ko, som ej vill bli fruktsam, eller en häst, som har Floget, får bot, om en gosse lyftas tre gånger ansyls omkring djuret o. s. v.
Men den ena menniskan verkar, genom sina tydor, äfven på andra mennisko-väsen och på dessas tydor eller kraft, håg och lycka. Stiger någon öfver ett barn, som kryper på golfvet, eller går omkring barnet, när det sitter i vaggan, så kan det, enligt folktron, icke vexa mer, utan blir inte större än det är. Stiger någon öfver en annans mete-raft (ɔ: metspö), så skämmer han med detsamma metarens fiskelycka. Vill skytten ha lycka med sin jagt, må han icke låta någon menniska veta hvarken tiden, då han skall gå, eller hvartut han ärnar sig. Om bruden så lagar, att hon får se brudgummen vid hans ankomst till bröllopsgården, innan brudgummen får se henne, så blir det hon, som får råda i huset. Den af brudfolket, som vid vigseln står något framom den andre, får sedan råda i huset; men stå de alldeles till jämtes, så få de råda hälften hvar. Christnas barn bröllopsdagen, så blir brudfolket barnlagdt. För gossebarn må alltid bjudas flera mans-faddrar än qvinno-faddrar, och för flickebarn tvärtom, så får barnet icke korgen vid giftermål. Om barn tidigt få tänder, eller begynna tidigt gå och tala, betyder det, att syskon snart komma efter, som drifva barnet ifrån modrens bröst och vaggan, o. s. v. Vid hvarje möte eller främmande beröring menniskor emellan uppstår
