så blir det en god lifkalf. — Likaledes när Wärendsbon köper något kreatur, så leder han det först in i stugan, låter det se elden brinna på spiseln eller i ugnen, och gifver det hö eller hafra ur hustruns sköte. Sedan tager han några hår af djuret och gömmer i fähuset, samt låter djuret stå i tre dygn utan vatten. Hviskar han sedan i dess öra:
»du skall inte trå!
Här får du bättre än hemma»,
så skall djuret sedan icke trå eller vantrifvas. — När man klippte fåren, iakttogs förr i norra Småland, att alltid klippa ett kors i pannan, och att sedan släppa fåret med dessa ord:
»kom igen åt åre,
med filt och fåre
och dotter vid låre!» —
När käringen lägger hönan på ägg, iakttager hon, att lägga ett hästsko-söm ibland äggen och säga:
»Jag lägger min höna på elfva ägg;
jag sätter min fot emot femte vägg.
Tio hönor och en tupp!»
Hon tror sig på detta sätt få många hönor i kullen.
Ordet har likaledes starka tydor, när det vändes emot menniskor. Vit-ord eller skymfliga tillmälen, kastade på en fiende, tros ännu ega den kraften, att de stjäla hans mod, göra honom modstulen, eller göra honom feg, d. v. s. mod- och kraftlös, så vida de icke omedelbart kastas tillbaka på den vitande. För att upphäfva makten af vit-ord, borde man ock, enligt ett gammalt föreställningssätt, taga sin fiendes blod, på samma sätt som man tog blod af en trollbacka (§ 96), för att upphäfva makten af
