Slägtet af s. k. Kloka är i Wärend ännu icke helt och hållet utdödt, ehuru mycket sjunket. De mest beryktade voro, för trettio år sedan, Sven på Karholmen, Sven i Nottre och den s. k. Kloke Herren i Fanhult.
§ 100. Klokskap, eller den inre klarsyn, hvarmed den kloke mythiskt uppfattar naturens lefvande verksamhet, kan vara så väl medfödd som förvärfvad. Det senare skedde på flera sätt, såsom genom att fånga en hvit orm (§ 85), koka honom lefvande och dricka af sådet. Men hit hörde, framför allt, iakttagandet af det gamla hedniska folkbruk, som i Wärend af ålder varit kändt, under namn af att gå årsgång och gå midsommars-gång. Detta bruk, eller hedniska mysterium, hade närmast sin grund i folktron om de mäktiga tydor, som tillhörde de heliga högtidsnätterna eller de nätter, som föregingo början af ett nytt solskifte (jfr. § 75). Detsamma torde ock i allmänhet kunna betraktas, såsom en bland de märkligaste qvarlefvor ur en hednisk tids-ålder och af ett mythiskt åskådningssätt, som hittills förmått bibehålla sig hos något af de nyare europeiska folken.
Vi ega, om det wärendska bruket att gå årsgång och de dervid iakttagna hedniska sedvänjor, en beskrifning, affattad redan vid slutet af 1600-talet. Den förekommer i 56:te kapitlet af Rudbecks ofta åberopade Småländska Antiquiteter, hvilket kapitel vi här aftrycka.
»Om gå årsgång efter gammal sed.»
»En gammal plägsed har varit i Småland, att utleta alla årets egenskaper och lära sig förutse allt
