hål under jordtorfvan, och sedan tre gånger föra barnet igenom öppningen. Vid hemgåendet må de icke se sig tillbaka. I Sunnerbo härads dombok för år 1610 förekommer ett hithörande drag. En man, vid namn Simon Thuresson i Tutaryd, vittnade nemligen inför rätta, att, den tid han var trolofvad med en syster till Elin i Horsnäs, kom der spjell (ɔ: misshellighet) emellan honom och hans fästemö så att de icke ville gifva sig i äktenskap. Då sade Elin till Simon, att han var hugvänd; men hon ville lära honom, huru hans kärlek skulle komma igen. Han skulle nemligen taga en eke-påle och slå igenom en åker-ren, en söndags-morgon, förr än sol gick upp. Genom öppningen skulle han sedan föra tre bitar rågbröd, tre bitar fisk och tre köttbitar. Dem skulle han och hans fästemö tillsammans uppäta; så »skulle ingen, hvarken under eller ofvan jorden, deras kärlek åtskilja».
Härrörde förgerningen ifrån orena djur, orena menniskor, gastar eller andra väsen med onda tydor, så blef samma grundsats likaledes på flerehanda sätt tillämpad. Således om någon fått gulsoten, genom att en gulspink flugit öfver hans säng innan hon blifvit höljd med täcket, så botas det, om han äter en stekt gulspink. — Svinkoppor, på folk och hästar, botas genom rökning med svinhår. — Värk i händer och fötter eller frätsår på boskap, som tros vållade af Tåsse-bett, botas genom att öppna en tåssa (groda) och lägga henne på såret. — Är oxen biten af Visslan, så botas det, om han straxt rökas med vissle-skinn, eller får vissle-kött att äta. — Vattensot botas, med att gifva den sjuke en
