och mina fem fingrar.
In nomine &c.
I vissa sjukdomar, såsom gulsot, sker läsningen under knytning. Signelskan tager då en tråd, såsom en märkes-tråd, och slår dermed vissa slag och knutar omkring den sjukes kropp, medan hon läser. Efteråt spottas tre gånger och tråden nedgräfves eller uppbrännes. Detta heter att knyta bort gulsoten. Äfven vårtor kunna knytas bort, genom att slå knutar omkring dem med en tråd, och sedan gräfva ned tråden. När tråden ruttnat, äro vårtorna borta. En annan form af knytning brukas vid tandvärk, då signelskan under läsningen korsar med den sjukes venstra strumpeband, som hon håller i båda ändar, viker ihop, och lägger först vågrätt och sedan lodrätt öfver den sjuka kinden.
Äfven kan förgerning läsas bort vid ett bärande träd, af den sjuke sjelf. Således om någon är nedsatt (jfr. § 26), må han gå ensam, fastandes och tigandes till en apel eller annat bärande träd, någon thorsdags- (eller söndags-) morgon, förr än sol går upp. Här uppskär han en grästorfva omkring venstra foten, lägger henne på sitt hufvud, och går ansyls tre gånger omkring trädet, medan han läser. Efter läsningen spottas tre gånger.
En gudsdom ifrån medeltiden, kallad Skärsel (i domböckerna skertzel), hörer äfven hit, änskönt nu i Wärend öfvad utan någon dertill fogad läsning. Skärsel brukas, för att få reda på tjufven, när något gods blifvit stulet. Dermed tillgår så, att tvänne qvinnor taga ett grynsåll, hålla det lodrätt emellan sig, och lägga inuti, på ringen nedtill, en härdsten
