(bryne), en hårborste, en vigselring och en psalmbok, medan en ullsax med uddarne instickes i ringen ofvantill. Sållet fattas nu af den ena qvinnan, som sticker fingret i ullsaxens bygel, och på detta sätt håller sållet hängande. Medelst ett serskildt handgrepp föres det sedan ansyls omkring, medan den andra qvinnan vid dopnamnet uppräknar hvar och en, som är misstänkt för stölden, det ena namnet efter det andra. När tjufven blir nämnd, tros sållet stadna af sig sjelf eller vända sig rättsyls.
Vi meddela här nedan några läsningar och signelser, antecknade i Wärend, dels efter mundtlig öfverlemning, dels ock efter Wärends-allmogens små, prentade eller handskrifna samlingar. Dessa handskrifter, som nu blifvit ytterst sällsynta, bevaras dock ännu här och der, såsom en hemlighetsfull och dyrbar skatt. De i dem förekommande läsningar bibehålla både i form och anda många drag af medeltiden. Vi hänvisa f. ex. till den läsning, för att stämma blod, hvaraf framgår, att man icke må spinna på lördagen — likasom man i hednatid icke måtte göra någon kringgerning på thorsdagen —, och att den, som på fredagen borstar sitt hår, dermed rifver upp Christi sår. Genom att ha blifvit samlade först i en senare tid, och af okunniga bönder, hafva dessa läsningar flerestädes äfven blifvit till formen sönderbrutna och förvanskade. Men de äro icke desto mindre ytterst märkliga, såsom uttryck af det sätt, hvarpå den fromma medeltiden ännu bibeböll ett vida äldre skiftes mythiska natur-åskådning.
