förr en stor hop uppresta stenar i Haslöfs fälad, utanför vangen (ɔ: ängen), i Wieby socken af samma härad. Dessa stenar fingo namn af »Stenedansen» och gammalt folk visste jemväl om dem att säga, »att jättarne derstädes hållit ting och stämma i fordna dagar»
Jättarne eller Kämparne synas ha dyrkat sina gudar i lundar. Åtminstone fanns ännu år 1624 emellan Eslöfs by och Sallerup i Haragers härad en lund, kallad Taabe-lund, som troddes vara sådd af en kämpa-qvinna vid namn Taabe. I lunden var en (helig) ek, kallad Gylde-ek (»Gylde Eeg»), »vid hvilken i gamla dagar varit mycket spökeri» och som ännu med vördnad helsades: »god morgon, Gylde! god afton, Gylde!» af alla förbigående. Således ett heligt träd. För öfrigt voro de råa hedningar och ytterst fiendtliga emot christendomen, för hvars framträngande de hellre veko ur landet. Sålunda kunde »Kämpen Baall» (Balder) i Baalsberg, när Filkestads kyrka var byggd, »icke lida den stora kon med hennes stora bjällra», utan flyttade ifrån sin bostad och ingen vet hvart han tagit vägen. Detsamma var förhållandet med en Kämpe eller jätte från byn Jättenryd i Willands härad, som för »den hvita kon i Ifvetofta» (ɔ: Ifvetofta kyrka) flyttade öfver till ön Rügen (»Lann-Rüen»), der han, gammal och blind, träffades af några sjömän. Att likväl icke hela stammen utvandrat, bekräftas af de märkliga sägnerna, att en jätte, som hette Sigvar Trane, uppbyggt Wieby kyrka i Willands härad, äfvensom ock de äldsta i samma socken år 1624 visste förtälja, om en ganska stor hop upprättstående stenar, kallade Grystenarne
