Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
435
§ 108. Bönen.
I Jesu namn vill jag min eld upptända,
Gud låte honom ej vidare komma,
än att två händer kunna honom vrida och vända.
Amen.
Jag gick mig om tre glödheta stenar.
Jag tyckte det var mig stor skam bekänna mina synd.
Så sade den ovälduge Gud:
»Du var mig så tro (ɔ: trogen);
du gaf almosa god.
Du gaf almosa god;
du skall mig uppstå.
Så länge du lefva må!
Evinnerliga.»
Amen.
Den välsignade påsk-fredag,
Vår Herre skulle till sin bön att gå,
såg han pinan för sig stå;
så blinkade Jesus.
Sade Fadren till Sonen:
»min son, statt ständeliga,
strid manneliga!
Verlden är förgänglig;
himlen varar evinnerlig.»
Så kom Jesu Moder gångandes:
Jesus stod på korset ståndandes.
Jesus upp sin ögon leder,
på välsignade Moder sina såg:
