i en flaska, blanda i bränvin och låt dem oförtäckt förtära deraf, så upphör snart vänskapen» — Bössor kunna förgöras, så att de icke träffa rätt, om någon, som hörer skottet, kastar sig ned på marken och skriar (såsom hade skottet träffat honom). Förgerningen blir dock lika enkelt botad, ifall skytten, då han hör skriandet, straxt tager af sig sin rock, hänger honom på ett träd och med en käpp duktigt genombasar honom. Hvarje slag träffar då trollkarlen, så att denne blir både gul och blå; men bössan blir god igen.
Tydorna af den onda viljan och af den yttre symboliska handlingen bli ännu mäktigare, om med dem förenas tydorna af den för all slags trolldom enkom lämpliga vårdagjemningen (dymmelveckan) eller höstdagjemningen. Vi hafva redan i det föregående (§§ 41, 75) redogjort för det föreställningssätt, som af ålder är fästadt vid solskiftena, och serskildt vid vår-reppens ingång eller den christna påsken, nemligen, att alla troll och onda väsen då hafva värre tydor än eljest under hela året. I dymmelveckan eger derföre all slags trolldom sin högsta kraft. På skärthorsdags-morgon skall man springa naken omkring dyngan, så får man korn. Samma morgon skall man ställa sig naken ofvanpå dyngan och ropa högt, så får man smör; men så långt ropet höres, få grannarne intet. I skärdagarne (ɔ: dymmelveckan) kärna trollbackorna i brunnar och källor, för att draga till sig andras smör-lycka. År 1619 fann sig en Wärends-qvinna föranledd till rättegång derom, att en grannhustru sagt, att »hon skulle ha stått på ladu-taket och kärnat». År 1630 hände sig
