Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/45

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37
§ 7. Skånska sägner om Jättarne.

(»Grüstene»), att »jättarne haft i sinnet på detta ställe bygga en gemensam kyrka för Rinkaby och Wieby socknar».

Jättarne voro, likasom de Wärendska bergatrollen, öfvermåttan rika på guld och silfver. Den gamle Kämpen eller jätten ifrån Jättenryd, som af sjömännen träffades liggande blind vid sin eld på Land-Rügen, gaf dem så mycket guld och annat dyrbart gods, att de dermed kunde »fylla sitt skepp». En annan Kämpe, vid namn Alle, hade ett förgyldt svärd, som nedlades hos samma Kämpe i hans graf vid Allerup i Ifvetofta socken (Willands härad). Jättarnes vapen voro eljest icke annat än stora stenar, som männen kastade, men qvinnorna slungade med sina fläteband (hår-band). Tvänne sådana stenar ligga på ett berg, norr om Synderby i Willands härad, hvilka af en jätte-flicka blifvit kastade ifrån berget Stora Ege i Fielkinge, emot en Kämpe som varit hennes fästeman, men som lupit ifrån henne.

Såsom vi ofvan anfört om Kämpen Alle, lades Kämparnes eller jättarnes vapen i grafven hos sina egare. Dessa grafvar bestodo af sten-ringar eller högar, och få namn af Jätta-grafvar. En sådan »jätta-graf» omtalas i Espö socken af Wämmenhögs härad. Kämpen Alle vid Allerup i Willands härad ligger begrafven i en ring eller krets af stora stenar. En Kämpe, vid namn Rungel, är begrafven på Rungels Lier i Bara härad »i en stor graf som är omlaggd med stenar», och jätten Sigvar Trane ligger begrafven i en hög eller backe, kallad Korshögen, i Haslöfs vang af Wieby socken i Willands härad.