huilken tilförenne hafur fest lag för truldom, och effter mång lagting inthz kunne blifua lagfhör. Derföre blef på näst tilförenne håldna lagting dömdt till profuet, att hon skulle profuas på vatnet, effter hon godueleligen icke något wille bekienna. Och föränn Mestermannen, M(ester) Håkon i Jönekiöping fick see samma trolquinna, sade han huadh tekn hon skulle hafua, så frampt hon war skyldig, nemligen, att hon skulle hafua et merke ofuan för hiertat, antingen på bröstett vnder armerna, eller på härerna, som Satan skulle suga och dija bloden vthaf henne. Derföre blef hon her för retten afklädh, och merket fans emellan hennes skuldror, nemligen enn rödh patte, så stor som en so-patte. Sedann hon kom på vatnet, flott hon lättare än någon gåss, så at Mestermannen henne tuå gånger nidstoppade, och hon genast mz hast vpflött, och låg på watnet som et tort trä, det häradz Nemdhn och öffur hundrade menniskior åsågo, och hon fik inthz vatn i munnen, näsa eller öronn, som andra menniskior, och kunne neppeligen bliffua wååt, vthan när hon kom vp stodh lijka frisk och war genast thör.»
»När förnemde trolquinna kom vp af vatnet på lagtinget, bekiende hon godueleligen, att hon hade lagt förgerningen i fähuss dören för sin gårdquinna, Segredt Månsses dötter, huilken strax blef nummen och borttagen och hafur legat widh sängen på siette år. — Ithem hafur hon och bekiendt, att hon sielf sammankåplade then troldommen som Segret blef siuck aff, och vthj samma förgerningz knuta hafuer warit solfuatrå och harebhen af Biergahara, och bekienner, att then fhule Sathan och hon giorde harer
