Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/459

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
451
§ 110. Troll-ransakningar.

Jesum Christum och hans oskyldiga dödh och pina och gifua sig vthj Satans wåld, huilkit hon och giorde. När der effter widh pass tre dagar, kom Satan till henne vthj hennes egen gårdh, och talade henne till, ådtspöriandes om hon wille tiena honom, ther till hon suarade Jaa, och han satte möthe mz henne vthj skogen widh en backa, dijtt gick hon och när hon kom dijtt, måtte hon mz knäfallande besueria sig mz Satann och rechte honom handh, och vhtloffuade att hon skulle öffurgifua dhen stora Guden och honom aldrig mher tiena. Sedan bekiende hon, att Satan ladhe henne nidh och belägrade henne, och säger att han war lodhen och kåldh, och när deet war öffurståndet satte hann det merket på hennes skuldror, och säger, att han dijer henne i sömpnen och elliest quelg henne möckit i sömpnen, och bekienner, att han omgickz medh henne fem gånger för än hon drog till Blåkulla.»

»Ithem bekienner och förnemde Ingeborg, at Elin Essbiörns som först lärde henne att trolla, satt möcket öfur henne vthj Blåkulla. Menn lekeuäll nekar Elin Essbiörns till altsammans, och säger sig inthz kunna trolla, och säger att Ingeborg liuger på henne. Men lekeuäll är dett beuissliget, att förnemde Elin hafur länge stådt vthj vppenbara röchte för troldom, och hafur hafdt ett ondt nampn, och är beslagen medh signelsser och lefierij. Och ehuru hon nekar och försuerg sig, så kan man dock ingen loffuen stella till hennes eder; dy sådant folk hafua försuorett Gudh sin skapare, och effter hon icke får enn af sina granner och granquinnor som willia giöra henne frij, derföre blef så afdömdt, att förnemde Elin skulle