Vi hafva redan i det föregående anfört, att Jättarne i Skåne, likasom i Wärend, omtalas såsom stor-ätna, tölpiga och dumma; men dertill öfvermåttan starka och kamplystna. Den gamle jätten från Jättenryd, som sjömännen träffade på Land-Rügen, förtäljde, att han hopkastat det stora stenröret vid Jättenryd, medan hans oxar åto en boga bjugg eller hafreklippor. När han sedan bad sjömännen räcka sig handen, vågade de icke, utan värmde i stället en jern-stång i elden och räckte honom. Jätten tog om henne så fast, att hon brast i två stycken. En i Wärend ännu lefvande sägen förtäljer om en stor strid, som en gång stått emellan jättarne inbördes vid gården Weddegry i Mellby socken af Göinge härad i Skåne. Man har derom följande rim:
När Weddegry
blef Jätteryd,
hördes ett gny
i himmels-sky.
För att karakterisera jättelynnet, och vårt folks uppfattning af den kamp, som en gång försiggick emellan det enfaldiga, men ärliga gamla jätte-folket och en yngre, i vapen, odling och list öfverlägsen invandrarestam, må det slutligen tillåtas oss, att, efter samma källa, anföra sägnen om Råby Stompe Pilt och Ubbe eller Gubbe Findsson (Finnsson); desto hellre, som samma sägen, ehuru mindre fullständig, äfven återfinnes i Småland, der han blifvit förlagd till Enskällabo-berg, på gränsen emellan Kulltorp och Bredaryds socknar af Westbo härad i Finveden.
»Nedanför Baals berg, i Filkestads socken af Willands härad, ligger en liten by som heter Råby. I
