ligger då i draka-röret eller på marken, och vältrar sig i solen öfver sitt myckna guld och silfver. Man nyttjar härom talesättet, att draken solar sin medel. Enligt gammal folktro har draken på helig thorsdag (ɔ: Christi himmelsfärds-dag) sina medel uppe att vädras. Nattetid åter visar han sig mest på lugna höst-qvällar. Han flyger då emellan de gamla rören och grafhögarne, i skepnad af en stor eldqvast, släppande gnistor efter sig i luften, hvar han far fram. Han flyger icke rätt högt, utan vanligtvis i jemnhöjd med skogs-topparne. När Wärendsbon ser denna luft-företeelse, som ännu icke sällan omtalas, säger han, att »det är draken»; »draken är ute och far» eller »draken är ute och flyger»; »draken flyttar emellan drakarören».
När draken är uppe, blir han icke alltid synlig; men thorsdags- (och söndags-) barn kunna se honom, der han ligger på skatten, och äfven förgöra honom. Menlösa barn tros ock kunna taga drakamedel, hvilka då alltid visa sig såsom spånor, hyfvelkasor och annan bråte; men när de komma under tak, bli de till silfver och gull. Stundom händer ock, att någon oskyldig flicka, som går i skogen, plötsligt får se ett ställe på marken eller en en-buske, som är alldeles fullsatt med bälten, länkar, kedjor, ringar och annan grannlåt, af klaraste silfver. Detta allt är drakamedel, som draken har ute för att solas, och ser hon väl efter, kan väl hända att draken sjelf ligger inte långt derifrån och vältrar sig i solskenet. Han är då mycket farlig, om hon kommer honom nära; ty han sprutar etter ifrån sig. Men är hon
