hackebillar och yxor af sten. Till följe af sina redskaps ofullkomlighet hade det inga ordentligt timrade hus, utan bodde, likt trollen, i hålor och »stufvor» i bergen. Dess näringsfång var boskaps-skötsel och ett åkerbruk, sådant detta kunde drifvas med hjelp blott af elden och hackan. Det hade början till en samhällsförfattning, och samlade sig under bar himmel till ting och stämmor. Dess religion, som otvifvelaktigt hade mycket gemensamt med den inträngande yngre guda-kulten, var en enkel naturdyrkan; man hade heliga lundar (berg, vatten och källor), och tillbad heliga träd. Rimligtvis dyrkade man uppå bergshöjderna äfven Oden, Thor och Baal eller Balder. Barnen »döptes» eller vatten-östes i heliga källor, och de döda (brändes å bål och) begrofvos med sina vapen i stora rör och i stensatta högar. Många af stammen drogo sig undan för det inträngande nya folket och den nya tron; de flyttade nedåt hafvet, eller bortöfver hafvet; men många stadnade ock qvar, lefde efter fädrens vis på bergen och i skogarne, och blandade sig efterhand med det nya folket, som stundom sökte giftermål med deras fagra qvinnor.
Sådan är i korthet folksägnens uppfattning af detta uråldriga folk, och denna instämmer på det allra nogaste med just de resultater, till hvilka den moderna fornforskningen och ethnografien kommit på helt andra vägar. Vid undersökning af de yngre kummel-rören och andra forngrafvar från samma tid, har man således inom en kistformig stensättning funnit lerkrukor, med aska efter brända lik, samt redskap och vapen icke blott af sten, utan ock af brons. Beskaffenheten af dessa redskap och vapen antyder,
