Ekstock eller Eka är, vid åtskilliga sjöar i öfra Sverige, ännu namnet på en mindre båt, hvaraf kan slutas, att dessa enkla farkoster en gång varit allmänt kända i vårt land. Andra gammaldags farkoster, som på olika ställen bibehålla sig, äro: Smackar, på sjön Öljaren i Södermanland; Lankor, Öbolankor, på Wisings-ö; Snäckor i Bohus-län; Bassar, Elf-bassar eller Elf-båtar, i Wenern och på Göta elf, o. s. v.
§ 15. Äfven Rudbeck har kännt wärendska folksägner, i hvilka den gamble Hund eller Hune-smed göres till densamma som Widrik Werlandsson. Rudbecks ord (Smål. Antiquit. kap. 16) äro dessa:
»Och när nu denne berömmelige Kung (Widrik Werlandsson) blef sjuk och såg att han dö skulle, då han länge och väl regerat hade, ville han ändå icke i Halland ligga begrafven, fast han der konung var, utan befalte, att hans män skulle honom i hans fosterland Småland begrafva, inom den Småländska och hos den Halländska gränsen; hvilket ock skedde, så att han är begrafven på gränse-skillnaden uti Markaryd kyrka i Småland, derest hans graf (af) alla hosboande visas till de resande och dem der efter fråga, och {{sp|på hans sten på kyrkogården står hammar och tång till efterdöme uthuggen.»}
§ 17. En aflägsen trakt i Wierstad socken (södra delen af Östra fjerding) vid Albo härads gräns emot Skåne, får hos folket namn af Lappa-länet (jfr. § 27). Norra fjerdingen af Åsheda socken, som är magrare än de öfriga, heter hos grannarne Agna-Norget. Inbyggarne i Ljuders socken bli för sin korta vext på spe kallade Vrattar. En vratte, pojk-vratte är i Wärendsmålet ett barn med knuten vext, och nyttjas skämtvis i nästan samma mening som byting. Äfven bortbytingen (§ 4) är nemligen alltid småvuxen. Folket i vestra Småland får af Hallänningarne hålla till godo med ök-namnet Tejar. Törner (anf. arb.) har härom följande anteckning:
»Hvadan kommer att Jutarne (in specie Hallänningarne) kalla alla Smålänningar, per convitium, Tejar? Forsan a Teja, Ostro-Gothorum rege in Italia» &c.
